itgoeson

Här men där

Alla dessa tankar Permalink0
Det här med att vara närvarande men ändå frånvarande är en av de egenskaper jag har som jag märker att visar sig allt oftare nu för tiden. Jag finns liksom här, skrattar på de rätta ställena och så gott jag kan håller jag med eller säger emot, helt enligt mina egna åsikter trots att jag egentligen aldrig vet vad det pratas om. Jag menar, det är liksom allt som krävs. Det spelar ingen som helst roll att huvudet befinner sig tusen mil bort och att det enda som finns här är kroppen och rösten. Ska det vara så?
 
Men, då finns det de stunder som jag känner mig så levande, stunder under vilka mitt medvetande aldrig skulle försöka flyta iväg från mig.
 
Det är bara väldigt, väldigt synd att man inte ska få bestämma när och med vilka människor man ska vara närvarande på riktigt. Det blir alldeles för lätt fel.
 
 

Old habits

Alla dessa tankar Permalink2
Jag bara känner hur jag faller tillbaks i mina gamla vanor mer och mer. Det gick så bra med min nystart! Ända fram till ett enda litet felsteg, och nu har jag ingen aning om hur jag ska ta mig bort därifrån. Jag trodde jag skulle fixa det på nolltid, men nu känns det faktiskt omöjligt. Och jag är inte personen som tycker att saker är omöjliga. Jag vet inte om det kommer att gå. Jag orkar liksom inte ta mig samman och komma igen fast jag vet hur duktig jag kommer att känna mig när jag väl har gjort det. Och nej, ingen har den blekaste aning om vad jag talar om, jag vet. Men det spelar liksom ingen roll.
 
Denna dag har känts grymt utdragen. Jag har inte gjort någonting alls. Jag har inte ens varit ute trots att det har varit så varmt och skönt. Jag har liksom bara inte orkat. Jag har varit ensam hela dagen vilket har lett till att jag har hunnit tänka en massa vilket har resulterat i att det mest har varit en snälla-ta-mig-härifrån-dag. Men imorgon blir det riddag och sen följer ridläger så då blir det tack och lov mera håll igång och bättre rutiner och förhoppningsvis blir hela min dygnsrytm fixad för nu är den helt fucked up.
 
Ibland (eller ja, för det mesta) känner jag ett stort behov av att ha en hej-är-där-om-fem-vän. Ni vet, en sån som man har i filmer. Och högst antagligen existerar de i verkliga livet också. Man lyfter luren och säger att man ses om fem minuter, utan extra förklaring. Man bara säger de där fem orden och sen lägger man på och åker iväg, och är faktiskt där om, just det, fem minuter. Varför ska man ha en hej-är-där-om-fem-vän då? Jo, för att man så fort det känns lite extra jobbigt ska kunna befinna sig tillsammans med någon som ger en styrka.
 
Det var kvällens funderingar. Nu ska jag krypa under täcket med en bok och sen försöka somna ganska snabbt så jag orkar med upcoming vecka.
 
Ps, shit vad mycket text. Jag förstår om ingen någonsin orkar läsa det här. Men vet ni vad? Det gör ju ingenting, för den här bloggen är ju för mig.

En natt i juli

Livet i största allmänhet Permalink0
För ett par nätter sen fick jag sällskap i form av världens finaste kisse när jag läste i soffan. Han är inte längre den kelgoaste katten som går att hitta, så därför kändes det lite speciellt att faktiskt få mysa med honom även om det bara var för en liten stund och antagligen en engångsföreteelse. Men man tar ju vad man får, right? Han är liksom bara för fin.
 
 
 
 
Till top