itgoeson

Om ni inte redan gör det

Livet i största allmänhet Permalink2
.. så ska ni verkligen börja läsa denna blogg. Den är fullspäckad med fina bilder som ger ett hemtrevligt intryck, fina tankar och funderingar samt vackra dikter och låtar. Bloggägaren var med i Vänligan tillsammans med mig och hon är underbar. Och otroligt musikalisk. Och äkta. Jag kan inte förklara hur jag menar, men kanske någon förstår. Hur som helst, spana in hennes mysiga blogg! Ni kommer inte att ångra er, det lovar jag.
 
(S, ifall du undrar varför jag plötsligt skrev allt det här - fråga mig inte. Jag har inget svar. Jag bara var inne på din blogg och konstaterade att den är så fin att jag bara måste skriva om den. Hoppas att det inte gör något!)
 

Nu har jag sommarlov på riktigt. Lägren är slut och jag har inget att göra i hela juli, bortsett från att städa och tvätta fönster hos finaste farmor. Jag hoppas verkligen att kommande månad blir full av roliga äventyr och galna upptåg! Och jag hoppas att det kommer att gå ganska fort, för jag har absolut ingenting emot att börja skolan igen. Men det betyder ju inte att jag inte tycker att det är skönt med ledigt, för det tycker jag verkligen. Fast det gör liksom inget ifall hösten kommer snart. Ah, nu blev det här lite trassligt. Men ni förstår vad jag menar.

Snabbinlägg?

Livet i största allmänhet Permalink0
Jag känner att mina fingrar inte vill hållas i styr ifall jag låter dem ha obegränsat med utrymme för bokstäver, ord och meningar så jag tänkte testa det nya systemet med snabbinlägg som finns här på blogg.se bara för att tala om för er att första lägerdagen på sista lägret denna månad har kommit igång bra och jag och mina vänner har ordnat en dressyrtävling för allra första gången som verkade uppskattas från flera hörn och kanter och sånt är verkligen trevligt! Trevligt är det också att min första (och möjligtvis enda ..) 16-årspresent låg och väntade på mig när jag kom hem ikväll och den var av mina finfina faddrar vilket betyder att det är något alldeles underbart som väntar på att bli öppnat. Jag saknar dem.

Mindre trevligt är det att jag aldrig kan lära mig att hålla munnen i styr. Jag förstör så mycket.

Never take someone for granted

Alla dessa tankar Permalink0
- No matter how much they love you, people get tired eventually.
 
När jag var liten trodde jag inte att jag skulle bli en sån person som jag är idag. Jag är inte en person som jag som barn skulle ha sett upp till. Jag är inte en person som andra ser upp till. Men jag vill ju vara. Jag vill att andra ska kunna vara stolta över mig, den jag är och det jag gör. Men det går inte så bra.
 
Jag förstår mig inte på mig själv. Det är inte så svårt att ändra på sig, egentligen. Man måste bara göra det. Ta sig samman och bestämma sig för att bli en bättre person, och sen göra allt som står i ens makt för att bli den personen. För man kan. Det är möjligt. Man måste bara ha viljan och det rätta tankesättet. Vilket jag inte har.
 
Det här med att göra folk besvikna gång på gång är något jag har blivit van med, men det gör inte att det gör mindre ont för varje gång jag vet att jag gjort någon besviken. Det är ju inte precis något jag strävar efter, men det bara blir så.
 
Jag tror att jag innerst inne är den personen som jag som liten skulle ha velat vara när jag blev äldre. Jag tror att jag där någonstans inom mig vet att jag gör fel när jag gör fel, och vet vad jag istället borde göra, men det kommer liksom inte ända ut.
 
På samma gång som jag avskyr den person jag har blivit, så trivs jag ändå med mig själv. Relativt bra. Hur sjutton hänger det ihop?
 
Jag vet inte vad jag håller på med och jag vet inte vem jag är. Och minst av allt vet jag vad jag skriver. Men jag vet vad jag vill ha fram: jag önskar att jag vore en sådan som gjorde folk i min närhet stolta över mig, istället för att svika och göra dem besvikna.
 
Jag kom faktiskt inte så mycket längre med det här. Men det är helt okej.
Till top