itgoeson

Att vara stark är inte tillräckligt, man måste vara tillräckligt stark

Livet i största allmänhet Permalink0


Jag var nära att stryka mig från kvällens dressyrstart. Uppvärmningen kändes inte alls bra, jag var okoncentrerad, prinsen var okoncentrerad och allt blev till en enda röra. Som jag redan sagt så har jag haft världens sämsta dag och kunde inte koppla bort allt så mycket om jag borde ha gjort. Väl inne på banan red vi ett helt okej program, tror vi blev första oplacerade. Kritiken av domaren var i princip samma som jag fått i precis varje program jag någonsin ridit, så det verkar som att jag verkligen måste börja jobba med det där att ställa och böja hästen på volter och grejer. Som jag sagt så många gånger förr - nu är det bara mera träning som gäller!

Efter programmet visste jag inte vad jag skulle ta mig till. Jag visste inte var det gjorde som mest ont - i kroppen eller i huvudet. Jag var så slut att det kändes som att jag skulle gå under. Det är så mycket nu, det känns som att allt tynger mig dit ner i djupet någonstans, och det gör så ont. Men efter en pratstund med C och ett par värmande ord från S och uppmuntran från A så kändes det som att jag kunde ta mig samman så pass mycket att jag inte bröt ihop helt. Yes alltså, bra jobbat. Väl hemma blir det ju inte sämre av att min sötisvän E slår till igen. Jag har så sjukt fina vänner att jag ibland inte förstår vad jag har gjort för att förtjäna dem.
Till top