itgoeson

Groteska jag

Livet i största allmänhet Permalink2
Tänkte bara meddela att bara ett par minuter efter att jag publicerat förra inlägget (det var jag nämnde att jag hade glass och LOST och att det enda som fattades var killen) hörde killen av sig och var i princip redan på väg hit. Ibland lyckas önsketänkande. (Okej, det där tror jag inte själv på men det låter mycket finare att säga så än att säga att det bara var en ren slump.) Han stannade inte länge, men bara att få se honom gjorde mig vansinnigt glad och jag skrattade för första gången sen jag for till sjukhuset. Pratade gjorde jag också en hel del, vilket inte var ett så smart drag. Det resulterade i att min hals dog och att jag senare inte kunde svälja utan att få tårar i ögonen före jag skulle ta min 03-medicin. Nu är halsen tack och lov en aning bättre.
 
Det känns som att jag aldrig kommer att bli frisk, eftersom jag kan må jättebra två timmar och sen mår jag liksom sämst i världen. Jag har ingen aning om när jag kan åka tillbaka till skolan, främst på grund av smärtan men också för att jag har så himla dålig andedräkt efter operationen. Ni har ingen aning. Jag är grotesk! Människorna runt mig borde bära gasmask egentligen. Det värsta är ju att det inte hjälper hur mycket jag än borstar tänderna, jag är för brutalt äcklig i alla fall. Ah, inte kul alls!
 
Som avslutning på detta i princip annars onödiga inlägg så måste jag bara säga att Jennie totalgjorde min dag genom sin kommentar på gårdagens inlägg. Jag sitter med världens bredaste leende och läser den om och om igen och kan inte förstå att någon som är så duktig som hon (seriously, checka in hennes texter på sin blogg, hon om någon kan det här med att skriva!) hade så där fina saker att säga till mig. Ibland blir man ju bara för glad.
 

Today's basic update

Livet i största allmänhet Permalink1
Idag har det gjort ont i halsen hela dagen lång och inte hjälper det fast jag tar mina äckliga mediciner. Jag har försökt räkna matte utan större framgång, läst ut Angel och ätit en Piltti-burk och en yoghurt. Nu tänkte jag försöka tvinga i mig lite Ben & Jerry's Strawberry cheesecake (glassen ser lite suspekt ut, men jag hoppas att smaken är desto godare ..) och kolla LOST. Bara killen som fattas nu .. !
 
Jag måste bara passa på och tacka alla fina som hör av sig för att se hur jag mår osv, ni är guldvärda! Och shit vad vissa har blivit aktiva med att kommentera här på bloggen, så himla skoj!
Ps, visst har jag fin miniräknare?

Tusen gånger starkare

Alla dessa tankar Permalink1
Mitt välbefinnande har gått i vågor hela dagen. Imorse mådde jag bra, vid tolvtiden var jag beredd att gräva min egen grav, och nu igen mår jag bättre. Det är en timme tills jag får ta nästa medicin och jag hoppas innerligt att värken inte slår till innan dess, för då är jag in some serious trouble. Jag har varit ganska duktig med maten idag också, så jag lär inte svälta ihjäl under de här dagarna som jag till en början trodde eftersom det gjorde så fruktansvärt ont!
 
Idag fick jag ett brev av mig själv. Det blev skrivet för lite mer än ett år sedan, i mitten på juni, under rippilägret. Av orden att döma så hade jag det inte så värst bra då. Det jag var glad över var att få åka till USA och släppa allt här hemma. Allt var på botten. I slutet på brevet önskade jag mig själv att jag hade möjligheten att läsa brevet ett år senare, att jag inte hade gett upp. Att läsa det, nu, är som att få ett slag i magen. Fanns det verkligen en tid när jag tänkte så? Att jag med flit inte skulle leva tills jag blev gammal? Jag tror att jag ett tag var lägre ner än jag förstod själv. Att det till största delen berodde på Z tvivlar jag inte på. Alla hemska känslor jag känner idag beror fortfarande till största delen på Z. Men var det så mycket mera. Det är det inte idag.
 
Idag är jag tusen gånger starkare. Även om det inte alltid känns så i dagens läge, så vet jag det efter att ha läst mina ett år gamla känslor. Att jag nu har världens finaste människor bredvid mig i ur och skur är säkerligen en viktig faktor till min styrka idag, men det är en ganska fin tanke det där att man kanske bidrog lite själv också, till att man blivit starkare.
Till top