itgoeson

Sammanfattning III

Livet i största allmänhet Permalink1
Det gångna året har för mig varit ett ytterst händelserikt år. Jag är så tacksam för allt jag har fått göra och allt jag har varit med om! Det jag syftar lite speciellt på är förstås min resa till USA. Mitt favrotiplace New York City, California, långa, fina stränder, vackra hus, underbar mat, så sjukt trevliga människor och fantastiskt väder. Vad mer hade jag kunnat önska mig? Att spendera fem veckor där var himmelriket och något jag aldrig någonsin kommer att glömma. 
 
Så har vi ju även allt det bra här hemma. Jag har bekantat mig ganska väl med flera nya människor och kommit människor jag känner från förr ännu närmare, hittat en träningsform som passar mig som handen i handsken och som jag absolut älskar, umgåtts en hel massa med min älskade pojkvän och även med mina andra fina vänner. Jag har för första gången in my life upplevt ett surpriseparty (bästa ever, dessutom) och en JB-konsert och jag varit supermycket på bio. Jag har hållit ett par ridlektioner, varit med mina små busungar och haft lia på tre olika ställen.
 
Visst finns det saker jag önskar hade varit annorlunda. Jag önskar att mina knän hade blivit bra och att jag hade ridit mera. De gånger jag har suttit på en häst kan lätt räknas på en hand för detta år. Dessutom finns det ju förstås sådant man önskar att aldrig någonsin hade hänt, som när det hemska hände min mormor. Jag tänker på henne varje dag och längtar tillbaka till förra julen, när hon ännu var som hon alltid varit. Jag vet inte riktigt hur hon är nu. Inte som förr i alla fall.
 
Saknaden och sorgen finns med precis som tidigare år. Imorgon påbörjar jag mitt fjärde hela år utan min bästa vän och det har inte blivit ett dugg enklare. Dock har jag en starkare plattform att stå på nu än jag hade förr, så kanske jag klarar mig.
 
All in all har 2013 varit ett underbart år i min värld. Det kommer att bli svårt att slå det, men vi ska absolut försöka! Så länge jag får har mina nära och kära och en något så när frisk kropp, en fri vilja och stora drömmar är jag nöjd och glad.
 
Highlights osv från mitt 2013.

It wasn't enough

Saknaden Permalink0
Jag saknar honom mer än jag vill erkänna både för mig själv och för andra. Jag skulle offra allt jag har och någonsin fått bara för att få tillbaka det vi hade och få chansen att utveckla det ytterligare. 
 
Jag är så dum, så dum, så dum. Jag hade ju ett val. Jag klår upp mig själv varje dag för att det blev som det blev när det kunde ha blivit annorlunda, så mycket bättre. 
 
Jag förstår bara inte. Vad ska jag göra? Hur ska man vara lycklig utan sin allra bästa vän? Utan den som aldrig svikit, som aldrig sårat, som aldrig ljugit och som alltid, alltid, alltid funnits där? Hur ska man vara lycklig när saknaden inte bara genomborrar hjärtat, utan hela själen, personligheten, den man är? Hur ska man vara lycklig när man för resten av sitt liv kommer att ha varit ansvarig för en annan levandes öde? Hur ska man vara lycklig när det är en hel halva som saknas?
 
Det kunde ju ha blivit bra. Jag älskade ju honom. Varför var det inte nog? Varför räckte det inte till?
 
Jag förstår inte.
 
Ser ni? Det där är definitionen av lycka. Ser ni det? Jag gör.

Tankar på en måndagkväll

Livet i största allmänhet Permalink0
Som väntat gick det inte vidare bra för mig under dagens shopping. Ett nagellack, några örhängen, mat, nötter och te. Typ. Men ah, det måste ju finnas åtminstone en människa här i världen som suger på att shoppa så det kan lika bra vara jag. Dock var jag minst tusen gånger bättre på att shoppa i USA, undrar vad det beror på .. ? (Kanske att affärerna där äger ut precis varendaste liten affär vi har här, men ja, det är bara en tanke.)
 
Ifall jag och Claes tar oss helskinnade till byn ikväll ska jag äntligen få zumba loss med Ida. Det ska bli så skönt! Om vi som sagt tar oss ända fram vilket jag tvivlar starkt på att vi gör med tanke på att jag inte har rört honom på hundra år plus att det säkert är en aning halt på vägarna. But if you never try you'll never know.

På tal om absolut ingeting kan jag rekommendera filmen The way way back. Vi kollade den igår och den var så underbar! Jag skrattade och grät och skämdes och rös och hoppades om vartannat. Jag vet inte riktigt varför, men på något konstigt vänster berörde den hjärtat där det är som allra djupast. Jag har ingen aning om den var tänkt att vara en sådan film, men för mig var den det. Som sagt, sevärd film!
Till top