itgoeson

Framtidstankarna som skrämmer

Alla dessa tankar Permalink0
Igår spenderade jag en bra del av min dag på att researcha om min framtid. (Den framtid som finns efter att skolan är klar, alltså. Inte den framtid som finns sju år framför mig, för vad jag vill då har jag ingen aning om. Hur skulle jag kunna ha det?) Den framtid som jag med all säkerhet vet att jag vill uppleva, att jag vill ha. Jag vet att det är möjligt och genomförbart, och tanken på det gör mig lika mycket upprymd som skrämd. Dessutom kommer framtiden att innebära ett val, och tanken på att en dag tvingas stå inför det valet tynger ner hela min värld trots att det ännu är långt borta, för innerst inne vet jag att det jag väljer kommer att vara fel.
 
Ibland önskar jag att jag vore en sådan där som nöjde sig med mindre. En som inte behöver så mycket spänning, en som klarar sig bra med att vara på ett och samma ställe, som inte ständigt känner den där längtan bort och tror att gräset är grönare på andra sidan. Jag, jag ska bara ha mer. Mer, mer, mer. Det har alltid varit en av mina största svagheter. Att jag aldrig blir riktigt nöjd.
 
Det jag måste fokusera på i åtminstone två år till är att ta en dag i taget (eller en vecka åtminstone, inte tänka tre år framåt som jag har gjort sedan jag var typ tolv) och inte tänka för mycket. För framtiden kommer att bli bra. Det kommer att ordna sig. Jag vet hur jag ska få ett början, och det är ju alltid något.
 
Folk pratar så mycket, men jag, jag ska prata mindre och lyckas genomföra mer.

Remind each other of this

Livet i största allmänhet Permalink1
People need to be encouraged. People need to be reminded of how wonderful they are. People need to be believed in—told that they are brave and smart and capable of accomplishing all the dreams they dream and more. Remind each other of this.
/ Stacey Jean Spee
 
Idag har jag träffat två av mina favoritmänniskor; jag har hälsat på min fina vän och hennes små busar i Lepplax samt varit på promenad med Hanna. En mycket bra dag med andra ord! Som bäst käkar jag nötter som om det inte fanns någon morgondag och har beslutsångest över om jag ska kolla film eller bara sova. Hard life bro, hard life.
 
Ps, tänk vad ett litet meddelande skrivet av sann omtanke kan betyda mycket. Det är sådant som får en att inte mista tron på mänskligheten helt. Ännu, i alla fall.

Sommarens socialaste helg

Livet i största allmänhet Permalink1
Och så har ännu en helg kommit till sitt slut. En mycket bra sådan, innehållande trevliga timmar i jobb och återseenden av många saknade människor. Nu taggar vi till nästa helg som innehåller bland annat jobb och grillfest!
 
För tillfället har jag inte riktigt mycket att dela med mig av. Jag är i det stadiet där det bara liksom rullar på nu. Det är pojkvän, matlagning, sömn, jobb .. Ja, typ det. Inkommande vecka ska jag dock försöka få in ett par dejter med sådana jag inte har träffat på länge ifall det råkar gå för sig.
 
Instabild (förstås) av min nya outfit som består till hundra procent (minus armbandet) av kläder och accessoarer från USA. Nämnvärt är att det är första gången in my life jag faktiskt har tänkt ihop en hel outfit, från smycken till kläder och skor. Jag är ju faktiskt inte riktigt insatt i sådant där, ni vet (minns ni regnbågstiden? Haha).
Till top