itgoeson

Lifvet i Sydney

Australien på WHV 16-17 Permalink0
Jag önskar jag kunde säga jag har en rimlig orsak till varför jag inte uppdaterar min kära blogg men det har jag inte. 

Något jobb har jag inte heller, den persiska restaurangen jag typ hade fått jobb på visade sig vara mer sketchy än jag hade räknat med så det blev inte till något. Istället för att stressleta efter ett annat jobb beslöt jag mig för att chilla fram tills att jag börjar jobba på hostellet, vilket är imorgon, och sen endera leta efter ett riktigt jobb eller sticka till en farm i januari.

Annars är livet riktigt bra, jag hänger med vänner på stränder, upplever det bästa och det värsta av nattlivet, låtsastränar när det passar, spenderar så lite tid som möjligt inne i CBD, andas ut i ensamhet i parker, educatear folk (speciellt svenskar) om varför jag pratar svenska trots att jag är från Finland, tänker minst tre gånger om dagen på hur glad jag är att jag faktiskt kom hit och är förundrad över att jag inte ännu har haft ett tillfälle var jag har längtat hem.

Missförstå mig rätt, jag hade gärna haft gångavstånd till familjen och vännerna hemma istället för två dagars flygresa för flera hundra euro, men på något konstigt vänster saknar jag ändå inte att vara i Finland. Förstås har det bara gått en och en halv månad, men i alla fall. Om det är en bra eller en dålig sak vet jag inte riktigt. 

Dialekt har jag dock fått prata trots att jag inte är hemma, för i lördags när vi var ute stötte jag på en jeppisbo! Vi känner inte egentligen varandra men vi går till samma gym i Jeppis och jag visste att han hade planer på att åka till Asien i höst och han visste jag hade planer på att åka till Asien i höst men ingen av oss visste att vi båda skulle befinna oss i Australien, Sydney, Homebar en lördagskväll i december. Det var rätt sjukt. Idag träffades vi av en slump igen, den här gången på Bondi Beach. Helt kul att byta ut engelskan och min fejkade rikssvenska (som handen på hjärtat börjar bli rätt bra, är inte riktigt på stockholmsk nivå ännu men det tar sig) till dialekt once in a while.

Dessutom träffade jag en annan finne igår här på hostellet och när vi började prata fick jag veta att hon är från Kokkola! Alltså hur liten är världen egentligen? 
 
Oh well, nu ska jag dra mig till sängs. (För första gången under min tid här vid ett rimligt klockslag. Det här med att inte ha ett jobb gör att fokus ibland kan hamna på fel saker haha.) Big day tomorrow, med första jobbdagen på hundra år.
 
Till top