itgoeson

Sailing the Whitsunday Islands

Livet i största allmänhet Permalink1
Nu när jag ändå är på gång med uppdateringen tänkte jag i samma veva slänga hit videon som utlovades för ett par månader sedan. Den damp äntligen ner i min och Idas inkorgar igår och alltså shit vad den tog mig tillbaka till inte bara just den här seglingen, men alltså hela Australien! Åh, det är nog tufft ibland. 
 

"Du är typ en ny människa"

Livet i största allmänhet Permalink1
Alltså det är mycket nu. Fast ändå är det ju inte det. Mest jobb. Ett roligt ett, FYI. Jag har redan hunnit jobba vid Mr Bank i två månader vilket är helgalet. Men kul! Dessutom finns det bara måndagar och fredagar där, vilket kan tyckas vara lite konstigt. Skönt på ett sätt men lite vemodigt på ett annat, när det går så snabbt är sommaren snart slut ju. 
 
Ja och så allt det andra då. "Livet är så bra I can't even", sa jag ju i förra inlägget. Ja men vad är det som är så bra då? Men allt! Alltså oskojat allt! Jag har ett jobb jag gillar, jag har flyttat hemifrån och bor ensam och älskar det, I don't have no man problems, det är sommar och ljust dygnet runt, jag tränar hårt och det går jättebra, jag har börjat tänka på allvar på vad hösten kommer innebära men klarar ändå av att ta en dag i taget och njuta av det jag har just nu, de allra flesta i min närhet är också på riktigt bra ställen i sina liv och framför allt tycker jag om mig själv lite mer för varje dag. Om inte det är guld värt så vet jag inte.
 
Det som känns lite tråkigt med att jag upplever att allt är så bra nu är att det är ju egentligen helt vanliga saker det handlar om men att det ändå är först nu, när jag är nästan 20 år, som jag kan känna lycka över allt det här. Det är först nu som jag inte har tusen saker som drar ner mig, först nu jag kan bara vara och bara liksom ha det bra. Jag blir bara så ledsen när jag tänker på alla år som tonåring, hur jobbigt det har varit from time to time och hur mycket tid och energi jag lagt ner på att hata mig själv och mitt liv istället för att älska och uppskatta. Men det är ju som bekant ingen vits med att se tillbaka och vara ledsen över något som inte längre går att ändra på. Det har varit och farit och jag tänker inte låta tonårskänslorna följa med när jag om tre veckor stegar in i tjugoårsåldern (ålderskris på hög nivå, ja)!
 
Jag känner mig som en helt annan person än den jag var för bara ett halvår sedan, Heck, jag känner mig annorlunda än den jag var när jag kom hem från Australien! En fin person som jag inte känt så länge sa häromdagen att jag är som en ny människa och alltså det känns verkligen så. På ett bra sätt. Tänk vad häftigt ändå.
 
Det är väl klart att den inte alltid är bra, men sedan jag kom hem från Australien har jag haft typ en dålig dag och det säger väl en del. Bara själva grejen att det nuförtiden är flera bra dagar än dåliga är för mig en jättestor grej och det är jag väldigt glad över. 
 
Visst finns det två saker i mitt liv som gör att allt som är bra och fint och ljust förvandlas till en svart massa bara så där ett tu tre och de är båda kopplade till Saknaden med stort S, men som den problemlösare jag är så knuffar jag bara bort dem och vägrar tänka på dem. Problem solved och jag kan gå vidare med mitt underbara liv.
 
Jag är så lycklig nu. Och jag är så oerhört glad över att jag valde att komma hem över sommaren. Det är ju det här som är livet. En sida av det, i alla fall. Stora drömmar, fina vänner, hard work som payar off, att vara nöjd med den person man är när man lägger sig på kvällen och vara glad över att vakna och få ta sig an en ny dag. Utan någon speciell orsak, för allt är en orsak. 
 
 
 
Ja, alltså om inte det här blev ett riktigt inlägg så vet jag inte. Sophie 40 år kommer att tacka mig när hon läser igenom bloggen hon skrev när hon var ung och oförstörd.

Livet och att skriva är typ samma sak

Livet i största allmänhet Permalink0
LIVET ÄR SÅ BRA I CAN'T EVEN.
 
Ikväll eller under helgen eller någon annan gång ska jag banne mig skriva ett inlägg. Ett riktigt ett. Det är för mycket som händer (eller inte händer?) för att jag ska kunna gå oskriven hur länge som helst. Men nu måste jag hoppa i en bil jag aldrig förr kört och bege mig till staden för ett gympass innan en kväll i jobbets tecken. 
 
Taggar redan inför att skriva ner saker och ting. Writing is life.
Till top