itgoeson

On our way back to Melbourne

Australien 2016 Permalink0
Just nu sitter jag och min superbestfriend (det namnet har en story, ja) mätta och belåtna på flygfältet i Cairns i väntan på att boarda flyget till Melbourne. Det tog lite emot att lämna den här staden av både en och tre anledningar så det känns rätt jobbigt men jag ser ändå framemot att landa i Melbs. Det känns lite som att komma hem eftersom vi redan varit där och känner till staden och hostellet vi ska vara på. 
 
Våra sista dagar här spenderades i vanlig ordning vid lagoonen, i shoppingcentret och lite här och var. Vår sista natt var en plåga pga våra rumskompisar som envisades med att dra in en hel hög människor och ha en himla massa ljud större delen av natten men vi fick tillbaks lite av pengarna när vi checkade ut imorse plus att de andra blev utkickade så jag och Ida var nöjda ändå. Hostellet handlade med andra ord på ett väldigt bra sätt. 
 
Nu måste jag springa iväg så jag hinner byta om innan det blir dags att stiga ombord. Bilderna här nedan är alla från idag, vår sista dag i Cairns och vår sista dag i så här underbart väder på vem vet hur länge!
 
 

Vi bara njuter

Australien 2016 Permalink0
Sedan i söndags har vi spenderat varje förmiddag (förutom onsdagen när vi slängdes ut ur flygplan just for fun) i solen vid lagoonen och det är så underbart! Några dagar har vi haft lite regn mot kvällen, men att åtminstone halva dagarna kunna njuta av solen har varit lovely. Vi är inne på våra sista dagar här i Cairns nu så vi är väldigt tacksamma att solen har valt att stanna framme, allt är så mycket bättre då! Och tillräckligt med regn fick vi nog sannerligen under de tre veckorna det regnade varje dag ..
 
På onsdag flyger vi ner till Melbourne och där kommer det antagligen att vara mycket svalare, så något solande blir det knappast. Däremot har vi planerat in shopping och cafébesök och det låter rätt bra det också (även om vi förstås gärna skulle njuta av värmen in i det sista).
 
Ikväll lär det bli lite påskfirande på vårt eget sätt och det ser jag framemot! Hur uppskattad morgondagen kommer vara är ett bekymmer vi tar itu med imorgon. 
 
Sushi hat blivit något av en standardlunch för våra dagar vid lagoonen; det är nära, billigt och otroligt gott!

Att kastas ut ur flygplan

Australien 2016 Permalink1
Igår upplevde både jag och Ida en känsla som jag tror att kan vara en av de häftigaste i världen - den man får när man faller handlöst genom luften från fyra och en halv kilometers höjd. Lite som fritt fall, bara det att man inte är fastspänd i en maskin (plus att det varade lite längre än de hundraplus metrarna som finns på nöjesfält). Efter att vi hade fallit någon sekund vecklades fallskärmen ut och så flög vi på i luften ett bra tag. Utsikten var oslagbar - solen sken över det klarblåa havet som sträckte sig så långt ögat kunde nå. Sedan landade vi på stranden och allt jag kunde säga när vi kommit ner var att jag ville göra det igen, helst på en gång! 
 
Jag hade sett framemot skydiveandet ända sedan vi bokade det i början på vår resa och jag var inte ens nervös, bara så sjukt exalterad över att äntligen få göra det! Ida däremot har varit mest rädd när det har kommit på tal och igår var hon så nervös hela morgonen att det var riktigt synd om henne. Fast hon gjorde ju det nog (har man betalat måste man ju göra det, varför skulle man slänga pengar i sjön liksom) och gillade det trots allt! 
 
Nu längtar jag bara efter att få känna det igen - speciellt sekunderna vi satt på kanten med vad som kändes som hela världen under oss (särskilt rofyllt var det dock inte, jag som skriker till allt skrek my lungs out en stund innan det liksom gick hem att hej, jag behöver inte skrika) innan instruktören jag hade på ryggen bestämde sig för att kasta sig ut och då har man inte mycket att säga till om, man är ju bara en passagerare på hans mage. Så där faller man då, utan säkerhetsbälte och allt. Det är med en himla fart man faller och tankegången är inte så invecklad, mest bara åhherreguddethäräroverkligt och alltså nä, jag blir helt till mig nu när jag skriver om det, det var så häftigt!
 
Det här var min första, men definitivt inte sista, skydive och en av de absolut coolaste upplevelserna jag har varit med om, inte bara på resan men i hela livet. Jag längtar redan till nästa gång, om det så blir om ett år eller tio! 
 
(En film och eventuellt några bilder ligger på en minnessticka i väskan, så vi får se bilderna när vi kommer hem .. Tills dess får denna duga som bevis på att jag inte bara har ljugit ihop det här inlägget.)
Till top