itgoeson

Nu sätter vi detta åt sidan

Livet i största allmänhet Permalink1
Alltså, nu ligger det till på följande sätt: mitt liv är underbart. Som faktiskt! Jag är helt nöjd med nästan allt och det mesta känns liksom rätt enkelt och det är inte så mycket extra att fundera på för tillfället, förutom den sedvanliga hjärtesorgen som gör sig påmind då och då men det är ju sådant man lever med. Inget som inte går att sätta åt sidan när allt det andra tar så mycket plats! Så alltså ja, det är bra.
 
Sommaren är på väg och jag har på känn att det kommer att bli en sjutusans bra sådan. Det har jag bestämt faktiskt. I början på juni kommer mina fina faddrar från andra sidan jordklotet på besök och jag ser så mycket framemot det! Vi har inte träffats på två år nu, så det är sannerligen på tiden. Så ska jag ju jobba en massa helt som vanligt och jag trivs verkligen där jag är så det är också super. Jag är omringad av fina människor att spendera den lediga tiden tillsammans med och världens bästa vovve is still going strong efter femton levnadsår så hon kommer finnas vid min sida som vanligt. Jag har lagt upp lite mål inom träningen jag hoppas uppnå innan sommaren är slut och jag är himla taggad på en bra träningsperiod! 
 
Till hösten har jag planerat ett snabbt besök till varmare breddgrader innan jag förhoppningsvis sticker iväg på lite större äventyr. Än vet jag inte riktigt vad, men det kommer väl. Samtidigt som jag längtar otroligt mycket till hösten är jag glad att det är en hel sommar innan den är här.
 
Jaha, varför berättar jag allt det här då? Jo, nu är det faktiskt så att jag har bestämt mig för att lägga bloggen lite åt sidan. Jag har bloggat flera gånger i veckan i över fem år på den här adressen och det har verkligen hjälpt mig så oerhört mycket med en hel massa saker. Dessutom är det guld värt att ha så många år av sitt liv i skrift och bilder - jag både älskar och ibland hatar att kolla tillbaka i arkivet för att se hur jag har mått och vad jag har gjort genom åren. Att skriva har alltid varit och kommer alltid att vara min terapi, men på senaste tiden har det känts som att jag inte har behövt någon sådan och det leder ju då till att jag inte vet vad man ska sätta hit. Vad ska man skriva om ifall man inte är krossad och behöver få utlopp för tusen miljoner känslor? Det är ju lätt när man är på resande fot, men här hemma och i en värld där det mer eller mindre rullar på rätt bra känns det lite svårare. 
 
Jag säger inte att jag inte kommer blogga igen, för känner jag mig själv rätt kommer det dyka upp inlägg när terapin behövs. Jag planerar att ta upp aktivt bloggande igen till hösten ifall jag sticker iväg och äventyrar, eller ifall jag annars får mycket på gång i mitt liv som jag känner jag vill dela med mig av till omvärlden. 
 
Men så där på det stora hela så känner jag att det räcker med regelbundna uppdateringar nu för en tid. (Vänta bara, ändå får jag fnatt och börjar storblogga om en vecka ..)
 
Alltså det här känns så konstigt. Men jag tror det blir bra. Som sagt dyker det säkert upp ett som annat inlägg då och då, men den där tanken om en bra igånghållen (jag tror jag hittade på ett ord nyss, förhoppningsvis förstår ni innebörden) blogg har nog lite försvunnit. 
 
Avslutar med en bild från gårdagens upptåg med en av de personer jag kommer spendera mest tid med i sommar. 

Små saker, stor glädje

Livet i största allmänhet Permalink0
Idag har jag upplevt ett par typiska småsaker som alltid ger mig enormt med glädje, som:
 
1. Att ha full tank i bilen. Det känns ju som att man kan åka till världens ände och tillbaka när man har så mycket bränsle att det nästan inte ens ryms. Att man sedan inte är den enda som kör upp sin egen bensin är ju en annan sak. #consofattintehaenegenfastcar#skraltikassan
 
2. Att få till en perfekt parkering. Speciellt när det är en sådan där sned en och när man svänger in från fel håll men ändå får till det. Att inte tvingas varken backa eller köra längre fram, man har lika mycket space på båda sidorna .. Det är sjukt tillfredsställande.
 
3. Att hitta en låt som lägger ord på det man själv inte kan. Enough said, really. Det är ju så befriande på något sätt. Man går omkring och känner så mycket men man vet inte riktigt vad, men så plötsligt hör man en låt på radion man aldrig hört förr och så får man liksom en aha-upplevelse; det är ju det här jag känner.
 
4. Att stretcha riktigt ordentligt efter ett träningspass. Så där så man nästan känner hur man blir helt mjuk och smidig och vig och allt möjligt på en gång. Fast det händer ju inte för min smidig-/vighet är fortfarande på samma nivå som ett kylskåps, men det är helt okej. 
 
5. Att inte hitta det man ska ha i en affär, men så åker man till nästa och hittar det i den istället. Man hinner liksom nästan ge upp hoppet om att det ens finns, men så överraskas man och då uppskattar man den där grejen så mycket mera. I dagens fall handlade det om karamelliserad mjölk.
 
6. Att baka ett nytt recept som är så otroligt enkelt och samtidigt ser ut att vara så sjukt gott. Det hittades förstås på Jennys Matblogg och består av en botten med digestivekex, ett lager karamelliserad mjölk och ett lager choklad toppat med flingsalt. Trots att jag inte är en chokladig typ måste jag säga att den verkar vara otroligt god. Dock kan jag ju inte smaka den sedan när de andra äter den, meeeeeen är den så god som den verkar görs den säkert flera gånger. (Finare är den ju säkert senare när formen är ett minne blott, men jag var så taggad på att visa så jag var tvungen att fota i alla fall.)
 
Ack vad livet är bra ändå.
 

Min första yogamatta

Livet i största allmänhet Permalink0
Häromveckan fyndade jag en jättefin yogamatta vid Prisma för under sex euro. Den var inte ens på rea, den bara var så billig. Jag har alltid haft för mig att yogamattor kostar en förmögenhet, fast det kanske beror på vad det är för sort .. Den här verkar dock vara riktigt tillräckligt bra för mig så som den idealiska konsumenten jag är slog jag till på en gång och så plötsligt var jag ägare av en rosa yogamatta som passar alldeles perfekt till min gymväska (och resten av min garderob/mitt rum/min tunga/mina handdukar/mina kepsar/mina vattenflaskor/shall I continue?)! Jag kan ju inte säga att jag är en väldigt yogautövande person, ännu, men jag har ju en dröm om att bli. Att köpa en fin matta verkade som ett bra steg i rätt riktning.
 
(Funny sidenote: jag vet mycket väl att yoga stavas så där som det görs, y-o-g-a, ändå märkte jag när jag läste igenom inlägget att jag på två ställen hade klämt in ett u i ordet. Youga. Varför?)
 
Till top