itgoeson

Nu sätter vi detta åt sidan

Livet i största allmänhet Permalink1
Alltså, nu ligger det till på följande sätt: mitt liv är underbart. Som faktiskt! Jag är helt nöjd med nästan allt och det mesta känns liksom rätt enkelt och det är inte så mycket extra att fundera på för tillfället, förutom den sedvanliga hjärtesorgen som gör sig påmind då och då men det är ju sådant man lever med. Inget som inte går att sätta åt sidan när allt det andra tar så mycket plats! Så alltså ja, det är bra.
 
Sommaren är på väg och jag har på känn att det kommer att bli en sjutusans bra sådan. Det har jag bestämt faktiskt. I början på juni kommer mina fina faddrar från andra sidan jordklotet på besök och jag ser så mycket framemot det! Vi har inte träffats på två år nu, så det är sannerligen på tiden. Så ska jag ju jobba en massa helt som vanligt och jag trivs verkligen där jag är så det är också super. Jag är omringad av fina människor att spendera den lediga tiden tillsammans med och världens bästa vovve is still going strong efter femton levnadsår så hon kommer finnas vid min sida som vanligt. Jag har lagt upp lite mål inom träningen jag hoppas uppnå innan sommaren är slut och jag är himla taggad på en bra träningsperiod! 
 
Till hösten har jag planerat ett snabbt besök till varmare breddgrader innan jag förhoppningsvis sticker iväg på lite större äventyr. Än vet jag inte riktigt vad, men det kommer väl. Samtidigt som jag längtar otroligt mycket till hösten är jag glad att det är en hel sommar innan den är här.
 
Jaha, varför berättar jag allt det här då? Jo, nu är det faktiskt så att jag har bestämt mig för att lägga bloggen lite åt sidan. Jag har bloggat flera gånger i veckan i över fem år på den här adressen och det har verkligen hjälpt mig så oerhört mycket med en hel massa saker. Dessutom är det guld värt att ha så många år av sitt liv i skrift och bilder - jag både älskar och ibland hatar att kolla tillbaka i arkivet för att se hur jag har mått och vad jag har gjort genom åren. Att skriva har alltid varit och kommer alltid att vara min terapi, men på senaste tiden har det känts som att jag inte har behövt någon sådan och det leder ju då till att jag inte vet vad man ska sätta hit. Vad ska man skriva om ifall man inte är krossad och behöver få utlopp för tusen miljoner känslor? Det är ju lätt när man är på resande fot, men här hemma och i en värld där det mer eller mindre rullar på rätt bra känns det lite svårare. 
 
Jag säger inte att jag inte kommer blogga igen, för känner jag mig själv rätt kommer det dyka upp inlägg när terapin behövs. Jag planerar att ta upp aktivt bloggande igen till hösten ifall jag sticker iväg och äventyrar, eller ifall jag annars får mycket på gång i mitt liv som jag känner jag vill dela med mig av till omvärlden. 
 
Men så där på det stora hela så känner jag att det räcker med regelbundna uppdateringar nu för en tid. (Vänta bara, ändå får jag fnatt och börjar storblogga om en vecka ..)
 
Alltså det här känns så konstigt. Men jag tror det blir bra. Som sagt dyker det säkert upp ett som annat inlägg då och då, men den där tanken om en bra igånghållen (jag tror jag hittade på ett ord nyss, förhoppningsvis förstår ni innebörden) blogg har nog lite försvunnit. 
 
Avslutar med en bild från gårdagens upptåg med en av de personer jag kommer spendera mest tid med i sommar. 
Till top