itgoeson

Fuck cancer

Saknaden Permalink0
I torsdags meddelade mamma mig att hon hade varit till veterinären med Moa och fått veta att vår vovve har lungcancer. Efter det blev hon riktigt dålig på en gång och när jag talade med mamma sa hon att Moa inte har länge kvar. Men det är ju omöjligt att förutspå sådant här så jag tänkte att det är värt ett försök, att komma hem, hon kan klara sig tills jag är hemma.
 
Jag visste egentligen direkt att jag ville komma hem men hade ingen möjlighet att boka något just då så jag var tvungen att vänta en natt och då funderade jag nog om jag verkligen ska åka hem, från andra sidan jorden, när det inte ens är sagt att jag hinner se henne. Hjärnan sa nej och hjärtat sa ja, när följer man egentligen hjärnan anyway? Så på morgonen bokade jag buss och flyg och for iväg lite senare på dagen. Jag skulle hem. 
 
Dock är det ju inte så bara bara att komma hem från andra sidan jorden så trots att jag tog snabbast möjliga resa tog det ändå nästan två dygn innan jag stod på hemgården. Och det var några timmar för länge. Cancern hade hunnit ta henne ifrån oss.
 
Det känns ändå inte som att jag kom hem förgäves, för jag fick se henne, dra handen över den lilla fina kroppen som jag kan så väl, stryka handen över öronen som är de mjukaste jag vet och hålla henne i tassen. Dessutom hade jag inte velat vara ensam ute i världen med den här chocken och sorgen.
 
Fuck cancer.
Till top