itgoeson

Planer förändras för att life happens

Saknaden Permalink0
 
Veckans fredagsmys bestod av räfsning, att vila i en lövhög och att väcka härliga barndomsminnen till liv genom att klättra upp i fammos äppelträd och sitta där en stund. Det fortsatte med tvtittande med mamma och pappa och kissen och det var väl en rätt gemytlig kväll skulle jag vilja påstå! #familyfirst säger man väl. (?)
 
Det som också är rätt gemytligt är att jag inte ångrar att jag kom hem. Inte en endaste liten del utav mig ångrar att jag följde hjärtat och kom hem när det var det jag kände att jag ville göra, istället för att stanna där längre bara för att det var det som var planen. Planer förändras för att life happens. Jag vet att om jag hade stannat hade jag blivit uppäten av skuldkänslor för jag vet hur jag funkar och efter nästan sex år av ånger med hur det blev med ett djur gör jag allt för att undvika att det blir så med ett annat också.
 
Visst kommer ändå tankarna om att jag inte borde ha åkt någonstans överhuvudtaget, jag borde bara ha stannat hemma med henne, men istället för att skjuta undan dem eller göra en stor grej av dem tänker jag helt sakligt att det är sådant där som man inte vet, så skulle jag stannat hemma i rädsla av att hon kan tas ifrån mig när jag är borta så kunde jag ha fått stanna hemma i två år till om det hade velat sig, om hon hade lämnat frisk. Som min favoritbrorson brukar säga: så är det.
 
Så alltså ja, jag är glad över att vara hemma. Trots att det är tomt och tyst. 
 
Till top