itgoeson

Det jobbigaste med att resa

Australien på WHV 16-17 Permalink0
Inatt åker två av de bästa personerna jag vet vidare på nya äventyr, därav en extra känslosam Sophie som måste få ut lite känslor. 

För en och en halv vecka sedan upplevde jag denna resas första riktigt hjärtskärande farväl när jag sa hejdå till mina två favoritsydamerikaner, Matias och Alexis. M och jag träffades redan första kvällen jag var här i Sydney och ett par dagar senare introducerades även jag och A och dessa två killar är två av de bästa personerna jag någonsin träffat. Lite senare lärde jag känna Belen och Annika, mina två tyska babes, och vips så formades världens bästa gäng, #teamtwo, och ända sedan dess har det inte gått en enda dag under dessa tre månader som vi inte har hängt, kramats, dansat, fjantat oss, chillat ..

Vi har pratat om att vi egentligen inte vet så mycket om varandra, sådant där som man vet om vänner man har hemma, men vi har också konstaterat att det inte spelar någon roll för det enda som är viktigt är vem vi är nu, att vi kommer överens och accepterar varandra precis så som vi är och det gör vi alla.

Vi har haft så sjukt roligt tillsammans och vi har så många konstiga och underbara minnen, vi är en lite otippad mix men en så sjukt bra sådan. Dessa fyra personer har kommit att bli några av mina närmaste vänner, inte bara här men överlag. Har något någon gång tyngt mig är det dem jag har gråtit ut hos, har jag varit ovanligt glad är det dem jag har delat min glädje med, har jag krisat över att jag inte vet vad jag håller på med har vi krisat tillsammans för det har inte de heller vetat.

Det är svårt att förklara hur man kan komma någon så här nära på så kort tid, men när man äter tillsammans, sover tillsammans, lever tillsammans, varje dag i tre månader så blir man nog rätt tajta.

Just därför var det svårt att släppa iväg M och A till andra sidan Australien och just därför är det nästan ännu svårare att släppa iväg B och A för att påbörja sin East Coast resa inatt, för nu är ingen från mitt fina gäng kvar här med mig längre. Det är en del av resandet jaaaa I know, men det är så jobbigt för jag tycker så mycket om dem ..  

Hur som helst har detta varit tre av de bästa månaderna i mitt liv tack vare dessa genomunderbara typer, jag älskar dem till månen och tillbaka och jag är så tacksam över att livet works in funny ways så jag kom till Sydney vid just den tidpunkten jag gjorde och träffade dessa fantastiska människor.

Att resa alltså. Det är nog det bästa man kan göra. 
 

Same old (men det är bra)

Australien på WHV 16-17 Permalink1
På begäran av min käraste (och enda höhö) syster och mamma tänkte jag ta mig tiden att slänga in ett inlägg för att berätta att ja jag mår bra, ja jag har roligt och nej jag har inga planer på att komma hem inom en snar framtid. Jag är fortfarande kvar i Sydney, så det är egentligen same old, same old, men jag har försökt hitta en väg härifrån men det går inte riktigt som jag vill så snart är jag tvungen att ta till plan B, som jag förstås inte har kommit på ännu. Äh, det löser sig.
 
Vad har jag gjort den senaste tiden då? Tja, jag har varit i en pool med typ 1.2 miljoner plastbollar, made a wish och hängt det i ett träd i och med Chinese New Year, firat Australia Day (rätt lugnt men riktigt bra och minnesvärd dag) och förstås hängt vareviga dag med min #sydneyfam aka världens bästa gäng. Det är så länge sedan jag var en del av en större grupp så det känns bra att vara det igen. Dock kommer vi splittras om typ en vecka, men det är ju det som är den bittra sanningen med att resa .. Meen jag är hundra procent säker på att jag kommer åka till Tyskland och Sydamerika när vi alla är i våra hemländer igen, om den dagen någonsin kommer för oss haha.
 
Nu ska jag ta en kvick tupplur (tung dag idag, jobbade först och hängde sedan i parken typ tre timmar) och sedan tagga till inför kvällen när vi sticker till vår favvoklubb. Jeeee! 
 
Tyska, finlandssvenska, argentinska, chilenska och åter tyska ben. Och jo, vi hade nog en tanke bakom bilden haha.
Till top