itgoeson

Det jobbigaste med att resa

Australien på WHV 16-17 Permalink0
Inatt åker två av de bästa personerna jag vet vidare på nya äventyr, därav en extra känslosam Sophie som måste få ut lite känslor. 

För en och en halv vecka sedan upplevde jag denna resas första riktigt hjärtskärande farväl när jag sa hejdå till mina två favoritsydamerikaner, Matias och Alexis. M och jag träffades redan första kvällen jag var här i Sydney och ett par dagar senare introducerades även jag och A och dessa två killar är två av de bästa personerna jag någonsin träffat. Lite senare lärde jag känna Belen och Annika, mina två tyska babes, och vips så formades världens bästa gäng, #teamtwo, och ända sedan dess har det inte gått en enda dag under dessa tre månader som vi inte har hängt, kramats, dansat, fjantat oss, chillat ..

Vi har pratat om att vi egentligen inte vet så mycket om varandra, sådant där som man vet om vänner man har hemma, men vi har också konstaterat att det inte spelar någon roll för det enda som är viktigt är vem vi är nu, att vi kommer överens och accepterar varandra precis så som vi är och det gör vi alla.

Vi har haft så sjukt roligt tillsammans och vi har så många konstiga och underbara minnen, vi är en lite otippad mix men en så sjukt bra sådan. Dessa fyra personer har kommit att bli några av mina närmaste vänner, inte bara här men överlag. Har något någon gång tyngt mig är det dem jag har gråtit ut hos, har jag varit ovanligt glad är det dem jag har delat min glädje med, har jag krisat över att jag inte vet vad jag håller på med har vi krisat tillsammans för det har inte de heller vetat.

Det är svårt att förklara hur man kan komma någon så här nära på så kort tid, men när man äter tillsammans, sover tillsammans, lever tillsammans, varje dag i tre månader så blir man nog rätt tajta.

Just därför var det svårt att släppa iväg M och A till andra sidan Australien och just därför är det nästan ännu svårare att släppa iväg B och A för att påbörja sin East Coast resa inatt, för nu är ingen från mitt fina gäng kvar här med mig längre. Det är en del av resandet jaaaa I know, men det är så jobbigt för jag tycker så mycket om dem ..  

Hur som helst har detta varit tre av de bästa månaderna i mitt liv tack vare dessa genomunderbara typer, jag älskar dem till månen och tillbaka och jag är så tacksam över att livet works in funny ways så jag kom till Sydney vid just den tidpunkten jag gjorde och träffade dessa fantastiska människor.

Att resa alltså. Det är nog det bästa man kan göra. 
 
Till top