itgoeson

Happy seven year blogiversary

Livet i största allmänhet Permalink0
"När man har brist på saker att göra på dagarna kan man lätt bli uttråkad. Typ. För att minska risken att dö av uttråkning för mig själv typ fyra gånger om dagen tänker jag nu börja blogga (igen), främst för att försöka underhålla mig själv så till den milda grad att jag hålls vid liv. Jag har starka tvivel om att någon i detta universum är en så pass tragisk varelse att den har lust att följa vad jag skriver, men visst."
 
Sådär började jag mitt första blogginlägg på denna sida för exakt sju år sedan. Sju år!! Det är rätt länge ändå. Jag var ju tamigtusan bara 14 år när jag började skriva på denna sajt. Sedan dess har det kommit upp minst ett inlägg i månaden alla månader förutom två.
 
Jag älskar att titta bakåt i arkivet och kolla alla gamla inlägg som skrivits. Mycket jag kommer ihåg som om det hände igår och mycket som med tiden glömts bort men ändå gjort en varm i hjärtat när man påmints. Mycket som skurit i hjärtat också, för den delen. När jag var yngre hade jag inga problem med att skriva ut nästan precis allt hit, jag fick utlopp för alla krejsi tonårskänslor som inte rymdes inom mig och det var väl både på gott och ont. 
 
Det har aldrig varit mitt mål att få en stor blogg; jag har bara älskat att skriva. Och då har det inte spelat någon roll vem som läst eller hur dom uppfattat det, för ofta har jag känt mig lättare efter att ha fått ner allt via tangentbordet. Det som känns lite tråkigt nu är att jag inte skriver lika mycket längre - varken här eller på papper. Det finns sådant jag vill skriva om, men energin för att riva upp sådant som man egentligen bara borde plåstra på och låta hela finns ingenstans. Dock är det ju oftast de sakerna man inte glömmer så lätt, så när man väl bestämmer sig för att plita ner det finns det väl där ändå. Vilket - detta kan tyckas vara helknäppt - är en tröstande tanke.
 
Hmm ja alltså egentligen ville jag väl bara tillkännage att min finfina blogg nu innehåller exakt sju år av mitt liv - the good, the bad and the in-between. Förutsatt att min blogg (och jag) finns kvar när jag är 40 kommer jag tacka mig själv för att jag var relativt flitig med att dokumentera mitt liv på det här sättet. Undrar dock om det är något jag borde gömma för mina framtida kids. 
 
 OBSOBS sju år sedan, inte idag eh.
Till top