itgoeson

Ta mig tillbaka till klockan elva en måndag förmiddag (DU FATTAS MIG PT 1)

Alla dessa tankar, Saknaden Permalink0
Utkast som låg i arkivet som blev skrivet i augusti förra året:
 
 
Alldeles nyss fick jag en så konstig känsla. Som så många kvällar förr kände jag att jag saknade ikväll så jag tog mig tid att läsa igenom ett par gamla blogginlägg. Kom över detta:
 
You can be my guiding light
Keep me company in the night
That's all I need, all I want
Is for you to stay a little longer now
With arms around me like a border
 
Hur många gånger kan en människa gå sönder under en vecka?
 

Och så plötsligt kastades jag tillbaka till morgonen ett dygn före den finaste människan i mitt liv togs ifrån mig. Och jag mindes allt. Det var som att jag var där. I hennes rum mitt i byn. Kände doften, såg konturerna av sängen som stod mitt i rummet så hon kunde vara omringad från alla sidor. Jag satt på stolen intill fönstret och bara tittade, ovetande men samtidigt medveten om vad som skulle hända. Det var ju bara en tidsfråga och det visste jag.

Och vet ni? Jag fick nästan ingen luft. Den slogs ur mig med en sådan kraft att jag inte ens visste om det var på riktigt. Det var konstigt. Overkligt. Men samtidigt så himla skrämmande verkligt.

Jag skulle ge allt för att sitta på den där stolen igen. Men inte på samma sätt. Inte klockan fem på en måndagsmorgon med sängen mitt i rummet, men kanske klockan elva på en måndagsförmiddag med sängen längsmed väggen och en varm hand att hålla och ett par klara ögon att se in i och en röst som hörs och kommer med svar till ens frågor och historier.

Kom tillbaks då. Kommer du tillbaka kommer jag hem.

Till top