itgoeson

Kärt återseende

Spanien 2018 Permalink1
Och Málaga bara fortsätter leverera!
 
Som sagt hade jag i helgen besök av en vän jag inte träffat på fem år och som jag i övrigt bara träffat typ två gånger i mitt liv. Vi har hållit kontakt från och till under åren som gått och hjälp så glad jag är att vi gjort det; att träffa henne nu var heeeeelt amazing, vi hade en sjukt fab helg tillsammans! Vi klickade verkligen igen en gång och vi är så lika på så många sätt, tänk så bra det kan bli.
 
Det här var förra gången vi sågs, sommaren 2013. Tänk att jag ens var sådär liten och osäker (och blek!!) en gång i mitt liv?!?!
 
 

Alltså livet,

Spanien 2018 Permalink0
så underbart härligt det är ändå!
 
Nämen faktiskt, de senaste veckorna har jag njutit av allt till hundra procent. Det går bra med kidsen, vädret är fantastiskt, jag är omringad av roliga/intressanta/fina människor, jag har planerat reunion och bokat konsert och inrikesflyg, jag äter god mat och mängder av underbar glass och helgen ska spenderas med en kär vän jag inte träffat på fem år. 
 
Det känns lite som att jag svävar på rosa moln pga allt och inget och det är en rätt trevlig känsla. Har haft en bra feelis hur länge som helst nu så det är nästan så att jag sådär typiskt väntar på att något dåligt ska hända .. Men tills det gör det så njuter jag för fullt! 
 
(Och vad passar nu bättre till ett glatt inlägg än en mörk bild på en urgod glass? Kinder White var smaken, rekommenderar den starkt!! All glass här är så sinnesjukt god, senast ikväll hade jag en av de godaste glassarna jag haft i hela mitt liv.) 
 
 

Det här med att kämpa med språk

Spanien 2018 Permalink2
Förra helgen stötte jag på ett gäng finska killar som firade en svensexa. Jag kan ju inte precis dölja att jag är nordisk sååå de började prata med mig, frågade om jag är finsk osv och jag skulle svara att jag är finlandssvensk, på finska, som jag alltid gör åt finska människor för att sedan fortsätta konversationen på engelska (hjälp mig), MEN inte ett enda ord kom upp i huvudet. Jag kämpade med att hitta det rätta ordet i säkert en halv minut före jag äntligen kunde säga olen suomenruotsalainen. (Och nej jag hade inte ens en droppe alkohol i kroppen.)
 
Orsaken? Alla ord som kom upp i huvudet var på spanska.
 
Eh?!?!?!? 
 
Jag har märkt av det tidigare, men omsvängt, att när jag vill säga något på spanska kommer finska ord upp i huvudet. Tror det är eftersom finska är ett språk jag verkligen måste kämpa med så när jag kämpar med spanskan känns det lite som att jag pratar finska .. Om det makear någon sense? 
 
Senare på kvällen hängde jag med en finsk tjej och i början försökte jag prata finska med henne men nepp, samma sak hände, det tog hur länge som helst för mig att säga ens två ord på finska eftersom allt som kom upp var spanska. 
 
Är det inte rätt konstigt? Kul såklart, men knäppt. Min spanska är ju inte precis något att skryta med, har nog inte ens en A2-nivå än och speciellt inte i att tala, men alltså saker som den här får mig att tänka att jooo visst kommer jag en vacker dag tala ok spanska jag också! 
 
Jumping into spanska språket like ..... lol.
Till top