itgoeson

Mam ja ha drejji upp snårn

Australien på WHV pt II 2019 Permalink1

Det är ju snart april och jag lovade mig själv att uppdatera bloggen minst en gång i månaden så det börjar bli lite tajt om tid här nu känner jag. 


Dock är det så mycket som händer precis jämt så jag vet inte riktigt var jag ska börja ens. För ett par veckor sedan gjorde jag en helt fantastisk tio dagars roadtrip längs sydvästkusten där jag klättrade höga träd, gosade med söta kängurur på kritvita stränder, campade intill vattnet under en obeskrivligt vacker stjärnhimmel och såg otaliga hänförande solnedgångar. Så det var bra. 


Det roliga är att hur bra det än var satt jag ändå och grät åt mamma ett par dagar efter att vi hade kommit hem och sa att he e int na kul nu. Det kändes som att problemen hopade sig och jag stod trängd med ryggen mot en vägg och hade bara skitval att välja mellan och helst av allt hade jag bara velat blunda och vara hemma tillbaka när jag öppnar ögonen igen. 


Men ja dro upp snårn och försökte hitta lösningar till problemen, vilket jag typ gjorde, och bara liksom jobba med vad jag har och sedan ta det en bit i taget. 


Jag har pratat om det här ganska mycket på senaste tiden med flera andra resande vänner, att det är så mycket ens bekanta hemma inte ser och därför inte heller alltid förstår. Fina bilder på instagram, åh vad det går bra, vilket lyxliv jag lever. Ja, alltså det är verkligen jättefint och ja, som jag skrev var det sjukt coolt att göra roadtrippen down south. Men det är ingen som ser ögonen tåras när jag ser bilder av mina brorsöner för att jag saknar dem så mycket eller hur ledsen jag är över att inte fysiskt finnas där för mina vänner eller hur ensam det känns när man inte vet vad man ska ta sig till för det känns som att vad man än gör blir det bara fel. 


Häromdagen skrev jag på instagram att jag hade en dålig vecka och fick kommentarer som att jag inte ska klaga, det är varmt och jag är på semester, jag har det hur bra som helst. Happ, så när allt går fel och jag saknar min familj och mina vänner så får jag inte vara ledsen för det är ju ändå varmt? Ok så när ni där hemma fryser och har kallt så får ni inte vara ledsna för ni har ju ändå er familj och era vänner nära? Eller? Nja, makear inte mycket sense. 


Det går nog inte alltid som på Strömsö, fast man reser och fast det är varmt och fast man gör häftiga saker. Jag trivs här ute och vill verkligen få det funka och jag vet att jag kommer tacka mig själv i framtiden för att jag har gjort allt det jag ville göra, men det betyder inte att det alltid är lätt.


Ja mårar åpå, gör häftiga saker när jag kan, chillar när jag vill och försöker lita på att det löser sig, vad det än må handla om. Jag har varit borta sex veckor nu och redan hamnat stiga utanför min comfort zone fler gånger än jag kan räkna, så jag tror nog det blir ett bra år det här. 


(null)

Till top