itgoeson

Groteska jag

Livet i största allmänhet Permalink2
Tänkte bara meddela att bara ett par minuter efter att jag publicerat förra inlägget (det var jag nämnde att jag hade glass och LOST och att det enda som fattades var killen) hörde killen av sig och var i princip redan på väg hit. Ibland lyckas önsketänkande. (Okej, det där tror jag inte själv på men det låter mycket finare att säga så än att säga att det bara var en ren slump.) Han stannade inte länge, men bara att få se honom gjorde mig vansinnigt glad och jag skrattade för första gången sen jag for till sjukhuset. Pratade gjorde jag också en hel del, vilket inte var ett så smart drag. Det resulterade i att min hals dog och att jag senare inte kunde svälja utan att få tårar i ögonen före jag skulle ta min 03-medicin. Nu är halsen tack och lov en aning bättre.
 
Det känns som att jag aldrig kommer att bli frisk, eftersom jag kan må jättebra två timmar och sen mår jag liksom sämst i världen. Jag har ingen aning om när jag kan åka tillbaka till skolan, främst på grund av smärtan men också för att jag har så himla dålig andedräkt efter operationen. Ni har ingen aning. Jag är grotesk! Människorna runt mig borde bära gasmask egentligen. Det värsta är ju att det inte hjälper hur mycket jag än borstar tänderna, jag är för brutalt äcklig i alla fall. Ah, inte kul alls!
 
Som avslutning på detta i princip annars onödiga inlägg så måste jag bara säga att Jennie totalgjorde min dag genom sin kommentar på gårdagens inlägg. Jag sitter med världens bredaste leende och läser den om och om igen och kan inte förstå att någon som är så duktig som hon (seriously, checka in hennes texter på sin blogg, hon om någon kan det här med att skriva!) hade så där fina saker att säga till mig. Ibland blir man ju bara för glad.
 
Till top